froggen

Fick reda på häromdagen att en gammal högstadieklasskamrat till mig dött i cancer. Hans flickvän har en blogg som handlar om alltihop, jag hade följt den några månader men det kändes ändå overkligt att höra. Hon skriver väldigt bra, öppet och ärligt om allting, om hur de har kämpat och hur illa behandlade de blivit av sjukvården. Man blir verkligen illa berörd av att läsa samtidigt som man än en gång påminns om livets bräcklighet och hur dålig man egentligen är på att uppskatta och ta vara på allt det fina man har. Att vad som helst kan hända vem som helst, när som helst. Självklarheter som i vardagen ofta glöms eller filtreras bort. Den sortens insikter man behöver få lite oftare.

Problemet med oss och våra i-landsproblem är väl egentligen att vi hela tiden blir överösta med den här sortens påminnelser, via Internet, teve, radio och tidningar, så mycket att vi inte klarar av att hantera det. Det är just när man kommer nära, läser en blogg eller hör om någon bekant, som man måste ta det till sig. Då går det inte längre att filtrera bort, hur mycket det undermedvetna än försöker.

Och hur mycket jag än ordbajsar låter det inte bra, men ni förstår säkert vad jag menar. Här är bloggen iaf: www.metrobloggen.se/ungmedcancer

Det var längesedan jag flyttade om orden på kylskåpet, men igårkväll blev det lite knåpande ;)

Första skoldagen gick bra, bortsett från att jag var väldigt nära att somna flertalet ggr. Trevligt var det att träffa klasskamraterna igen och både den nya kursen och föreläsaren (iaf i den delen av kursen) verkade bra.

Nu ska här pluggas och sedan ska jag på lunchdate med finaste vännen Isabel! ♥

Igår försökte jag få lite höstkänslor och tryckte därför fram Kent i ipoden när jag promenerade hem från torget. Jag är nog Twilight-skadad, men jag kan inte låta bli att tänka på böckerna när jag hör den här Kent-låten (för övrigt en pärla från B-sidorna).

Jag kan inte fatta att det redan är skolstart imorgon, känns som om sommarlovet gått fortare än någonsin och jag knappt varit ledig nånting. Läskigt :S

Idag är det fullt upp iaf, har hittills bara hunnit med en joggingrunda och frunch så nu får jag skynda på! Bl.a. ska det rensas bland alla papper... Kommer väl sluta ungefär såhär:


Bild från underbara http://icanhascheezburger.com/

Nu är jag tillbaks i stan igen, efter 5 dagars rekreation i skogen :) Det blev en hel del kantarellmackor, blåbärspaj och myggbett. Även en del socialisering med familj och grannar, biltvätt och repetition hanns med. Det var verkligen nödvändigt att komma bort ett tag före skolstarten.

Snart ska här storhandlas, städas och pysslas!

För tillfället sitter jag och lyssnar på en av de vackraste låtarna jag vet:

Så var det sista arbetspasset för i sommar (eller i år!??) avklarat. Jag ska och kan under inga omständigheter tacka ja till jobb under den kommande veckan, jag behöver min enda chans till lite andrum nu! Sedan drar som sagt karusellen igång igen...

Har just belönat mig med ett välförjänt rosa bubbelbad och därefter lyckats skrämma slag på min käre sambo på grund av en ansiktsmask, trots att jag varnat honom innan ;) Han kommer nog aldrig vänja sig vid att se mig grön/vit i ansiktet...

Nu ska jag försöka vara lite kulinarisk (anser min knorrande mage) och slänga ihop nånting av lax, pesto, pinjenötter och fetaost. Hoppade visst över lunchen idag igen. Måste börja bli bättre på det här med att planera mina måltider nu i höst, förhoppningsvis kan min Lagalätt-prenumeration hjälpa mig.

Igår hann jag inte med att blogga - tvättade (alla täcken,lakan, kuddar etc) hela dagen + var återigen på torget i småärenden. Idag är det också fullt upp - håller på att tvätta samtliga mattor där nere nu. Ska även försöka hinna med frissan (smidigt att ha en drop-in runt hörnet), omplanering av växter, städning av balkongen etc.

Anledningen till att jag håller på som jag gör just nu är att jag vill hinna klart så mycket saker som möjligt före skolstarten eftersom jag vet att när skolan väl börjat kommer jag inte hinna med nånting längre. Jag är t.o.m. beredd på att det kommer bli värre än i våras nu, med en tenta i veckan :( Så därför har jag gjort en lång att-göra-före-skolstarten-lista som jag nu betar av. Några av punkterna är:

• Storstäda lägenheten grundligt
• Städa ur bilen
• Hälsa på pappa och farmor
• Träffa kompisar jag inte träffat på ett tag
• Pappersarbete
• Repetera skolgrejer :(
• Ordna upp allt det praktiska inför skolan
• etc etc etc...

Ikväll blir det fest med klasskamraterna, ska bli kul att träffa alla och höra vad de haft för sig i sommar. Själv känns det inte som jag gjort någonting, förutom resan och jobbandet. Jag har ibland blivit tvungen att titta i min kalender för att minnas vad jag egentligen gjort på mina lediga dagar. Och visst, alla lediga dagar har varit dedikerade till någonting. Trots att jag försökt utnyttja tiden till max känns det inte så. Men nu ska jag ju försöka vara mer positiv, och se till det jag får gjort istället för tvärtom ;)


Klassbild från i höstas (alla är dock inte med)

Nu börjar bloggen bli en drog. Jag kan inte hålla mig borta ;P Det blev ingen Amelie ikväll, däremot blev det läsning och Ben&Jerrys på balkongen i solskenet. När jag blir frisk får det bli hårda tag! Nu ska jag tända lite vaniljljus (min favoritdoft) och ägna resten av kvällen åt läsning.



Ett litet smakprov på några av mina vaniljdoftande saker här hemma ;)

Det har blivit mycket skrivet i bloggen på senare tid. Jag är mest glad att bloggspärren har släppt, oavsett om det är läsvärt eller ej kan det kännas bra att få skriva av sig ibland.

Inatt blev det inte mycket sovit. Så kan det gå när man, som så många andra, börjat läsa Twilight-böckerna ;) Började på ettan förra veckan och nu har jag snart läst ut tvåan också. Nåt ska väl vara bra med att bli sjuk.

Nu ska jag fortsätta min never ending-städning och ev. åka o handla. Sen kanske jag kan belöna mig med en titt på den här:          gärna tillsammans med den här:
                                                                            
Har äntligen beställt Amelie            Blev glatt överaskad när jag såg att jag
från Montmartre ♥                              även beställt nya plädar från Jotex :)

Jag vet inte vad som hände. Helt plötsligt blev jag alldeles yr och fick en himla huvudvärk och trötthet. Blev tvungen att lägga mig och vila ett bra tag men är fortfarande helt snurrig. Känner mig som en klubbad oxe, hade jag varit i en tecknad film hade jag haft fåglar kvittrande i en cirkel ovanför huvudet. Har fortfarande inte pallrat mig iväg och hämtat paketet, men jag vill ju göra det. Får hoppas jag kan göra det om en stund. Har dessutom råkat tacka jag till att jobba i helgen, på min "semester" så vi får verkligen hoppas jag är frisk till dess. Vet att jag hade behövt vara ledig, men behöver samtidigt pengar :( Det har blivit ännu krisigare här hemma nu, speciellt efter att M fick ett negativt besked igårkväll...

Gårdagen resulterade i en avfrostad frys och en utpumpad Frida. Det blev inte så mycket mer gjort, då vår frys är från stenåldern och inte var avfrostad på (över) ett år och det blev ett himlans projekt. Jag var slutkörd bara av att ha varit ute med soporna och återlämnat en hyrfilm i lilla dyra närbutiken. Ska bli spännande att bygga upp konditionen igen efter det här :S Mamma, som hade ungefär samma förkylning som jag, var dålig i tre veckor och har fortfarande hostan kvar... Om jag är bättre imorgon åker jag ut till pappa och är där till fredag (då det är klassfest). Om inte, satsar jag nog på att åka ut nästa vecka istället så jag kan stanna lite längre. Jag måste alltid planera allt i förväg, annars blir jag nervös :P

Idag ska jag fortsätta min tafatta städning och försöka hämta ut ett paket från Jotex, har bl. a. beställt detta:

 
Så kan det gå när det är rea och man är köpsugen (och fattig :S)

Nu har min pappa tydligen också skaffat blogg (varför är jag inte förvånad?) och självklart ska han börja prenumerera på den här tidningen, såå typiskt pappa ;P
 

Trodde jag skulle vara så gott som frisk idag - men icke. En tur ner till tvättstugan (för att sedan vända på klacken då det redan var uppbokat) räckte för att jag skulle bli fullständigt utmattad. Och jag som trodde att jag skulle orka tvätta hela dagen - mattor, kuddar, täcken, lakan etc + göra en massa annat. Så jag lade mig i sängen för att vila, men jag får ingen ro när jag vet att det är en massa som behöver göras. Så nu ska jag försöka frosta av frysen och städa ur kylskåpet etc. istället...  Känns som om jag aldrig kommer bli frisk.

Nu kom jag och tänka på en sak en nära släkting till mig sade en gång när jag var sjuk (och det ligger nog något i det): Alla behöver pyjamasdagar ibland men du skulle behöva många. Vilket i sin tur fick mig att inse att: De enda gångerna jag mått bra de senaste åren har varit när jag varit riktigt sjuk - för det är de enda tillfällena jag verkligen tagit det lugnt.

Vill inte leva, vill inte dö, vill inte vara levande död.

Jag undrar hur det kom sig att det blev som det blev för mig med stressen, pressen, ångesten och allt det där. Jag har tänkt en hel del på det, grubblat fram och tillbaka i hopp om att komma på en förklaring som kan leda till en lösning på alltihop... Men som med det mesta här i livet finns det inga raka svar, förklaringar eller lösningar. Det jag kunnat komma fram till är bl.a. följande:

• Jag har lätt för att sätta upp höga krav på mig själv på samma sätt som jag har lätt att känna ansvar och skuld över saker, trots att det i många fall är fel och onödigt och inte alls har med mig att göra. (Sen finns det en rad olika tänkbara faktorer som kan vara anledning till detta, men det orkar jag inte gå in på nu)
• Jag har redan som liten blivit utsatt för mycket stress och press, båda mina föräldrar var alltid stressade så det är väl fråga om både psykologiskt och socialt arv.
• Jag har lätt för att ta på mig ansvaret för saker och har svårt för att säga nej. Dum-snäll helt enkelt. (men jag har blivit mycket bättre på detta!)
• Jag är perfektionist och när jag väl gör saker ska det vara ordentligt och felfritt. Jag har dessutom extremt svårt för att ha det stökigt hemma (som det alltid var i min barndom) och mår dåligt när det inte är någorlunda ordning.
• Jag låter alltid nytta gå före nöje och jag kan inte riktigt unna mig att göra något roligt förrän jag är nöjd/färdig med ALLT som MÅSTE göras. Detta rimmar väldigt dåligt med ovansteånde punkt. Men jag har verkligen försökt bättra mig här med, jag har kommit en bra bit och jag jobbar på det!
• Jag bor tillsammans med en person som för egen del har motsatta värderingar i de två senaste punkterna. Och som dessutom inte själv mår bra och har stora problem med (ett förstadium till) utmattningsdepression.
• Jag har inget "riktigt" intresse, inget som jag verkligen "brinner för" som jag kan använda för att helt och hållet morverka stressen. Det här är en öm punkt som har skapat mycket ångest hos mig. Jag har försökt med olika saker, men vad det än rör sig om sätter min egna press krokben för mig själv och min prestationsförmåga.

Många tycker säkert att det låter löjligt och jag förväntar mig inte att bli tagen på allvar. Jag är van vid att folk inte förstår. Dessutom har jag inte orkat förklara allt. Men för mig är det verklighet, för mig är det något som påverkar mitt liv negativt. Det har tagit ett tag att inse det men nu vet jag att jag måste ha en förändring. Och oavsett vad kändes det som en befrielse att få skriva ner några av mina tankar i ämnet.

Nu har jag äntligen fått tummen ur och uppdaterat följande inlägg med lite bilder som utlovades för längesedan (bättre hundra år senare än aldrig, right? ;)): Kryssning och Brännö.

Det har blivit en del prat om husdjur idag. M sitter och bombar mig med länkar på msn (ja, vi är töntiga som pratar msn när vi sitter så nära, men det är väldigt praktiskt nu när man har ont i halsen och behöver spara på rösten :P) med diverse youtube-klipp och bilder. Vi har nämligen sagt att vi ska försöka satsa på att skaffa hund när jag pluggat klart och vi flyttat till hus. Han älskar verkligen hundar, har alltid velat ha en men aldrig fått. Jag vill också väldigt gärna ha hund igen. M har nämligen kommit på en plan som skulle lösa vårt problem med hundvakt ;)


En Shetland Sheepdog är vi mest inne på ♥

Tills dess skulle jag gärna vilja ha nåt annat mindre djur, gärna två marsvin. Man mår så mycket bättre med djur, precis som jag och Fanny pratade om på jobbet för ett tag sen. Det här stod i en artikel i ett nr av Topphälsa: "Djur är inte bara ulliga och gulliga, de är rena dunderkuren för hälsan också. Människor som umgås med djur får bättre kondition, lägre blodtryck och mindre kolesterol. Stress, depressioner och ångest är också mindre vanligt förekommande. (...) Även en liten akvariefisk eller undulat kan förändra människors liv till det bättre."

Jag är fortfarande sjuk, men jag verkar bli allt friskare i takt med att vädret blir sämre ;) Och det gör mig faktiskt inte så mycket. Jag har så mycket att fixa och dona med att jag inte skulle hinna ligga på stranden. Just nu längtar jag som sagt mest efter att kunna åka ut till pappa.

Idag hoppas jag på att fixa några av grejerna på att göra-listan, men jag får låta det ta sin tid och se hur mycket som hinns och orkas med.

Fy satan vad det är tråkigt att ligga sjuk! Jag känner att jag kan detta nu -snuva, halsont, hosta, värk, svettas, frysa, nysa - kan jag inte få bli frisk snart? När jag ringde till jobbet innan och sjukanmälde mig inför imorrn också, kände de inte ens igen min röst :(

Jag vill bli frisk så jag åka ut till pappa och plocka kantareller! ;) Nåt solande och badande vågar jag inte hoppas på eftersom det fina vädret är nu...

Det enda som håller mig uppe just nu är att kunna sitta i sängen med laptopen och se på Alla vi barn i Bullerbyn (på dvd) - en av mina absoluta Astrid Lindgren-favoriter någonsin. ♥


Jag vet att berättelsen är väldigt idyllisk, men jag känner ändå ett stort vemod och en önskan att kunna åka tillbaks i tiden när jag ser på avsnitten...

Jag: Jag börjar få ont i halsen, hoppas jag inte blir sjuk.
Mamma: Ja, det är ju många som får svininfluensan nu!

Jag blev såklart sjuk. Ingen feber som tur var (hittills...) utan halsont, snuva, och den vanliga segheten i hjärna och muskler. Det är frustrerande att vara såpass sjuk att man inte orkar göra nåt vettigt samtidigt som man är tillräckligt frisk för att inbilla sig att man kan göra nåt och irritera sig över alla ogjorda saker... Eftersom jag inte klarar av att ligga still försökte jag igår mig på att städa och dona men det slutade i total utmattning och kallsvett (och ett något renare badrum).

Självklart är det perfekt sommarväder ute och jag klarar inte ens av att sitta på balkongen. Kan ju alltid trösta mig med att jag hade varit på jobbet och ändå inte kunnat ta del av vädret i vilket fall. Dessutom var det ju tur att jag blev sjuk nu och inte när skolan väl börjat för med det schemat har jag inte en chans att komma ikapp om jag missar nånting. Nu var jag väl duktig som försökte se det postiva i situationen? ;)

Insåg just att jag flera andra somrar lyckats bli sjuk just under mina sista arbetsdagar på sommarschemat. Som om jag haft nåt på gång i kroppen som brutit ut mot slutet när jag slappnat av eller nåt. Eller kanske helt enkelt för att det brukar gå förlylningar vid denna tid?

Nu ska jag lägga mig och dö en stund.

Puh, äntligen hemma och fullständigt utpumpad efter Liseberg! Det var MASSOR med folk där, trodde den värsta turistsäsongen var över men icke. I annat fall brukar vi gå när det regnar men såhär i augusti trodde jag det skulle vara hyfsat lugnt trots solsken. Halsontet är tyvärr bara värre och har ätit upp nästan en hel Fisherman's Friend-påse idag :( Hoppas jag är bättre imorrn så jag slipper sjukanmäla mig!

Nu ska jag hinka i mig resten av thékoppen och apelsinjucien som jag försökt kurera mig med, sedan blir det tidig läggdags och förhoppningsvis lite läsning om jag inte hinner däcka.

Har nu mina två lediga dagar under denna sista arbetsvecka och känner att jag utnyttjar dem väl (iaf socialt). Igårkväll umgicks jag med mina bröder (eller livvakter som jag brukar kalla dem på stan :P) då vi spelade bowling och biljard. Idag ska jag och M på vårt årliga besök till Liseberg.

Som vanligt är det också en massa småprojekt jag hade hoppats på att hinna med, som att "renovera" cykeln, städa ur kylskåpet och köksskåpen, frosta av frysen, städa balkongen, plantera om samtliga växter, diverse pappersarbete, fixa symaskinen etc etc. Får se vad jag hinner ikväll och imorgon bitti. Måste försöka ta en sak i taget och inte tänka på allt. Det är inte alltid lätt att leva med en person med diagnosen utmattningssyndrom och därmed alltid behöva vara den drivande personen i förhållandet, speciellt inte när man själv inte har så mycket energi...

Börjar få ont i halsen och håller alla tummar för att inte bli sjuk (nu). Mamma och mormor har just haft en jobbig och segdragen förkylning. Vet hur jobbigt det blir för de andra på jobbet om man är sjuk... Inte kul att ligga hemma med både förkylning och blytunga samvetskval. Vill inte heller bli sjuk nästa vecka så jag inte kan åka till pappa som jag saknar så. Jag brukar få förstadiet till förkylning utan att det går längre, hoppas det är så även denna gång.

Nu ska jag försöka göra som Åsa säger och fokusera på den där glada känslan ♥

Jag känner för att blogga men får ångest p.g.a. att jag vill skriva om allt för att i nästa stund inte veta vad jag ska skriva om. Så nu ska jag bara skriva lite av vad som kommer upp i mitt huvud just nu:

Jag känner ofta att jag vill blogga, jag börjar skriva ett inlägg men sen ångrar jag mig för det känns inte tillräckligt genomarbetat och "bra". Jag blir så trött på att jag måste få prestationsångest över allt jag gör (och inte gör). Hur blir man av med den? Och så blir jag trött på när folk (som min far igår) säger åt mig i uppmanande ton att "Ta det lugnt! Sluta stressa! Lugna ner dig!" Jaha, det är ju lättare sagt än gjort. Hur gör man då? Det är som att säga till en anorektiker att börja äta.

Nu fick jag det att låta som jag är på dåligt humör och det är jag egentligen inte för stunden. Konstigt nog har jag varit glad de senaste dagarna. Sade det till M igår och han sade att han hade märkt det. Återigen känns det som om jag glömt hur det kändes att vara riktigt glad. Hela dagen idag gick jag runt på jobbet och kände mig gladare än vanligt, trots illamående och trötthet. Längtade tills kl.14 då jag skulle sluta och vips var klockan slagen. När jag kom hem rann dock den mesta glädjen bort och jag fick ångest över allt som måste göras. Ofta är det så för mig, onödigt.

Nu ska jag iaf försöka muntra upp mig själv med en mysig ljudbok (Tillsammans är man mindre ensam) till disken innan träningen. Ikväll blir det antagligen tv-spelskväll, ett jättemysigt öventyrsspel som heter Dreamfall :)