froggen

Det är en jättefin höstdag ute, solen skiner och jag har haft två hela dagar att läsa på inför examinationen på fredag men inte kunnat åstadkomma någonting. Har återigen hamnat i en svacka och är mest ledsen hela tiden. Undrar varför det alltid blir så här. Antar att det är flera olika händelser som skett under senare tid som utlöst det hela. Utanför lyser trädens färger men jag ser bara gråa nyanser. Det finns ingen energi att hämta någonstans.

I lördags var jag på Gretas med Sara och hennes kompis Jokke. Det var en riktigt lyckad utekväll!










Sedan träffade jag min ängel Lenita där! Jag blev så lycklig ♥






Sedan blev det lite dans




Sen blev vi trötta och gick hem. Det bästa med att vara ute med Sara är att vi båda blir trötta tidigt (kanske för att båda är lika trötta från skolan) så man behöver inte känna sig tråkig/få dåligt samvete om man vill hem vid ett, halvtvå-tiden ;)

Det var iaf en perfekt utekväll och innehöll allt som gör mig glad! ♥

Jag har en ny kamera! :D



Fler bilder på bl. a. gårdagskvällens/nattens bravader kommer senare! ;)
Nu ska jag hem till mormor med scones och walkingstavar.

Äntligen har jag lyckats få iväg en beställning på ny digitalkamera! Helt otroligt hur länge jag varit utan min nu - köpte den redan 2002 och hade den tills den gav upp i januari 2007. Efter dess har jag försökt använda M:s men det har inte alltid funkat så bra då han ibland "tills vidare" fört över bilderna på sin dator och jag sen aldrig fått dem. Eller så har han lyckats "gömma" kamera/batterier/minneskort så jag inte hittat det när jag behövt det, etc. etc. Jag tror inte vi skulle klara att dela på en sådan pryl, vi gillar nog att ha våra egna saker båda två ;)

Så nu väntar jag bara på den här snyggingen:



En enkel kompakt sak med endast automatisk inställning, men den ska ha nån bra (Leica-)optik som M:s fotograf-far har rekommenderat. Den får duga för mig nu iaf! (Bild från dustinhome)


Nu måste jag sätta mig och läsa en himlans massa till den nya kursen - Neuropsykologi. Intressant men invecklat.

Satt och tittade igenom gamla bilder och hittade en favorit från förr. På den tiden då hösten betydde något och jag fortfarande hade en massa tid till att tänka och känna.


Höstenpromenad 2004 med mina gamla kängor som jag alltid hade.
Minns att vi satt på kyrkmuren och tog denna bild.

Fast känna gör jag ännu. Gjorde just en upptäckt som skar som en kniv i hjärtat. Ska försöka bota den med lite höstpromenad. Måste väcka M nu så han orkar följa med.

(Jag ville skriva så mycket mer men det låser sig så det får vara.)

September försvann i en dimma av tentaångest och stress. Jag hoppas att oktober ger mig lite fler chanser att andas höst, måla lövens färger och gå långa paraplypromenader i skogen. Jag vill att höstens ska bestå i mer än förtryckta tankar i en alldeles för komprimerad hjärna. Jag vill ha biomörker, sena cafékvällar och färre tidiga ångestmorgnar.