froggen

Jag lever, men det är inte så mycket mer just nu. Jag går på föreläsningar, är på praktik, jobbar, lagar mat, städar och försöker hinna med att plugga, träna och hälsa på finaste mormor som är dålig men mer ryms inte in i mitt liv för tillfället.

Jag önskar jag kunde känna den där riktiga höstglädjen jag brukade få för några år sedan, jag har varit ute och promenerat i skogen men jag känner ingenting. Jag har försökt, ett tag hade jag något som liknade höstkänslor men de försvann lika fort som de kom. Det är som om någon har stängt av mina känslor och efter tre år av detta tillstånd börjar jag tröttna på det. Jag försöker vara glad utåt, men det håller inte i längden. Innerst inne är det ändå mörkt.


Bild jag tog hos pappa förra hösten, när jag och B var där tillsammans. Det känns som om jag o B inte har umgåtts ordentligt sedan den gången.