13:47:50
Tankar om stress
Nu kom jag och tänka på en sak en nära släkting till mig sade en gång när jag var sjuk (och det ligger nog något i det): Alla behöver pyjamasdagar ibland men du skulle behöva många. Vilket i sin tur fick mig att inse att: De enda gångerna jag mått bra de senaste åren har varit när jag varit riktigt sjuk - för det är de enda tillfällena jag verkligen tagit det lugnt.
Vill inte leva, vill inte dö, vill inte vara levande död.Jag undrar hur det kom sig att det blev som det blev för mig med stressen, pressen, ångesten och allt det där. Jag har tänkt en hel del på det, grubblat fram och tillbaka i hopp om att komma på en förklaring som kan leda till en lösning på alltihop... Men som med det mesta här i livet finns det inga raka svar, förklaringar eller lösningar. Det jag kunnat komma fram till är bl.a. följande:
- Jag har lätt för att sätta upp höga krav på mig själv på samma sätt som jag har lätt att känna ansvar och skuld över saker, trots att det i många fall är fel och onödigt och inte alls har med mig att göra. (Sen finns det en rad olika tänkbara faktorer som kan vara anledning till detta, men det orkar jag inte gå in på nu)
- Jag har redan som liten blivit utsatt för mycket stress och press, båda mina föräldrar var alltid stressade så det är väl fråga om både psykologiskt och socialt arv.
- Jag har lätt för att ta på mig ansvaret för saker och har svårt för att säga nej. Dum-snäll helt enkelt. (men jag har blivit mycket bättre på detta!)
- Jag är perfektionist och när jag väl gör saker ska det vara ordentligt och felfritt. Jag har dessutom extremt svårt för att ha det stökigt hemma (som det alltid var i min barndom) och mår dåligt när det inte är någorlunda ordning.
- Jag låter alltid nytta gå före nöje och jag kan inte riktigt unna mig att göra något roligt förrän jag är nöjd/färdig med ALLT som MÅSTE göras. Detta rimmar väldigt dåligt med ovansteånde punkt. Men jag har verkligen försökt bättra mig här med, jag har kommit en bra bit och jag jobbar på det!
- Jag bor tillsammans med en person som för egen del har motsatta värderingar i de två senaste punkterna. Och som dessutom inte själv mår bra och har stora problem med (ett förstadium till) utmattningsdepression.
- Jag har inget "riktigt" intresse, inget som jag verkligen "brinner för" som jag kan använda för att helt och hållet morverka stressen. Det här är en öm punkt som har skapat mycket ångest hos mig. Jag har försökt med olika saker, men vad det än rör sig om sätter min egna press krokben för mig själv och min prestationsförmåga.
Åsa
Innan jag läste det så tänkte jag det "hon är perfektionist". Det är bra att du vet vad problemen är, först då kan man ju göra något åt det. Den enda som bryr sig om att saker och ting runt dig är perfekta är bara du själv, alla andra vill antagligen hellre att du har det lite mer "operfekt" ordning och är en lite lugnare Frida. Jag har också svårt att hitta en egen hobby och att sitta och njuta av det jag gjort innan jag gjort ALLT. Men man får öva sig. Bestämma sig för att "nu ska jag städa kylskåpet och sen ska jag beundra det och tycka att jag har varit jätteduktig". Bestäm också ibland att "idag ska jag inte göra någonting" och beröm dig sen när du klarat av det :) "Ingenting" innebär ju dock ändå att du gör saker, tar en promenad eller myser i soffan.
Åsa
Ja vi säger fortfarande "kär" :) Fast inte om "söt" när det handlar om utseende då, utan rar och söt och fin, typ. Då kan man vara "kär" :) Jag brukar dock mer skriva än säga det, min mamma använder det dock, typ "hon är så kär!" och då tänker jag "hur vet du att hon är kär i någon..?" höhö
Låter som en smart tidning! Du får gärna berätta vad du tycker om den sen! :)
Maja
Jag förstår dig så väl! Och du har helt rätt, tror jag! Egentligen är det ju du själv som är orsaken till din stress, i alla fall delvis. Att du har mycket att plugga och att du jobbar är ju inget du kan påverka själv såklart.
Du skulle behöva slänga iväg din kalender och släppa alla krav på dig själv och bara vara. Ta en dag när du inte jobbar eller går i skolan och bara slappa. Skit i allt, ligg kvar i sängen hela dan om du känner för det. Låt det vara stökigt om det nu råkar vara det. Finns det inte någon du kan åka och hälsa på och "bara vara" ett tag? Kanske är det lättare att släppa allt om du är nån annan stans än hemma?
Kanske är en hobby inget du skulle satsa på just nu, om det blir en stressfaktor för dig? Det finns ju andra sätt att slappna av på också, utan att det behöver vara just en hobby.
Jag kan skicka lite kaos från mig om du vill ha? Jag som är helt oförmögen att planera, hålla ordning och allt sånt. Vi kan ju byta lite med varandra?
Foggen svarar
Maja: Tack för din kloka kommentar! Visst är det så! Jag önskar faktiskt att jag kunde vara mer som du, det har jag tänkt många gånger. Du får gärna skicka lite kaos till mig ;)
Du kanske har helt rätt beträffande hobby också. Jag har inte tänkt på det så riktigt.
Jag tycker det brukar vara lättare när jag är ute hos pappa. Där finns inga förpliktelser eller krav på samma sätt nu när jag inte bor där. Jag borde åka ut dit oftare när jag inte mår bra. Det var givande att höra dina tankar. Kramar!
Hanna
Det du skriver är inte konstigt alls, känner igen mig i massor av det här med stressen och att ta nytta före nöje. Jag jobbade bort min stress för några år sedan, och det är en sån befrielse. Nu jobbar jag på att kunna lämna disken och göra ngt roligt istället, men det är svårt. Kämpa på! You can do it!
