froggen

Ännu en (panik)pluggardag på balkongen - lovely! (balkongen/skolskenet alltså...)


Gammal bild från när gräset var grönare och håret rödare

Konstigt att jag känner mig så positiv - är inte alls van vid det men det är ju underbart att vara glad! Hade nästan glömt hur det kändes att vara såhär upplyft. Vet inte om det beror på solen, Isabel eller naturläkemedlet mamma gav mig - kanske en kombination av allt :) En sak är då säker - det beror inte på morgondagens tenta som nog kommer gå käpprätt nedåt... :P

För att ta ner mig lite på jorden ser jobbet till att ringa och störa flera ggr/dag (samma konversationen over and over again) - man får ju inte bli alltför uppsluppen!  NEJ jag kan inte jobba denna vecka! Jag har haft konstant tentavecka sen 2 januari och hela mitt liv har fått läggas åt sidan + att kaospluggandet inte är slut än...

En rolig sak med att vara sambo är att man hör en del roliga saker sägas som den andre inte är medveteten om. Nyss hörde jag genom väggen (sitter med skrivbordet mot vardagsrumsväggen):

- först: PANG/BRAK/RAS (som om massa saker trillade ner)
- sedan: VA?

Och pluggandet går inte så bra som ni förstår, jag sitter bara och flummar med annat...

Det här  är inte klokt. Först hade vi en psykologikurs där vi hade 2 veckor på oss att plugga in allt till en tenta. (Dessutom en massa andra problem). Sedan en ännu värre anatomikurs med samma tempo och framför oss ligger en ytterligare ännu värre fysilogikurs... Just nu ser jag ingen annan ände än elände...

Består mest av det här: tentaångest, panik, stress, andningsproblem, högt blodtryck, sömnbrist...

Återkommer när/om jag mår lite bättre.