froggen

Imorgon är det tenta och jag har pluggat alldeles för lite. Jag har verkligen försökt, men har haft så fruktansvärt lite energi senaste veckan att det är löjligt... Idag har jag tex druckit 2 kopppar kaffe (brukar annars undvika det), 1 glas berocca, 2 koppar thé, 1 glas apelsinjucie samt sovit middag en halvtimme, tagit en kort promenad men är ändå helt svimfärdig av trötthet. Jag vill bara kunna plugga, så fruktansvärt frustrerande att ha viljan men inte orken! Kan iofs bero på att jag vaknar mitt i natten och har svårt att somna om + att jag förmodligen har järnbrist, men ändå. Önskar att allt bara kunde bli bra nån gång!

Lite positivt för att väga upp allt gnäll: Solen sken idag. Mitt humör blir bättre av kaffe. Jag trivs jättebra att bo hos mormor och jag behövde verkligen ett miljöombyte. Var på världens bästa tjejmiddag i lördags och på fredag ska jag träffa Lenita. Snart är det min första riktigt lediga helg på länge! ♥

Puh! Är fullständigt utmattad efter hela rivaupplägenheten-packanerallasaker-flyttstäda-renoveringsflytt-historien! Vi har förberett oss sedan januari och ägnat hela helgen och större delen av förra veckan åt eländet. Men äntligen är det över! Såhär vackert såg det ut i vår hall när jag lämnade den igårkväll:


Böset på golvet var det sista jag skulle ha med mig. som vanligt tog jag mig vatten över huvudet då jag släpade ut allt ända till parkeringsdäcket. suck.



Och rubriken är inget annat än ett Lotta på Bråkmakargatan-citat ;)

Det känns just nu som det börjar gå rejält åt helvete med min såkallade hjärna. Nu har jag riktigt svårt att planera och prioritera. Jag sitter bara och bläddrar och bläddrar i kalender, studiehandledning, schema och böcker och försöker förstå hur mycket det är att läsa och hur jag ska hinna allt och när jag väl börjar läsa kan jag inte koncentrera mig pga hjärtklappningen. Jag fick åka hem från biblioteket idag för att jag fick svårt att andas fastän det var jättemycket kvar att läsa.

HALLÅ? Vad är det som händer? Jag som alltid varit bra på att planera och sett mig som en ordningsmänniska. För 3 år sedan planerade och fixade jag en egen fest med buffé för 60 pers, jag anordnade min brors student och till största delen min egen. Plötsligt har jag ingen reda på någonting och hur jag än försöker blir det bara ännu rörigare. Likaså det här med skrivandet och formulerandet känner jag att jag inte heller längre behärskar.

Jag kan inte ens klara av det här med mathandling längre. Det tar stopp redan vid inköpslistan: vad ska jag skriva på den? För att bestämma vad vi ska köpa måste jag hitta vad/om vi ska äta/laga i veckan och då slutar det med att jag sitter med både dator, kokböcker, recepttidningar och recepturklipp framför mig på köksbordet i en enda röra och vet inte hur jag ska kunna välja. För jag måste dessutom ta hänsyn till att maten ska vara nyttig, varierad, snabblagad, lättlagad, snäll mot magen, snäll mot plånboken etc etc. MAT = ÅNGEST. Det slutar alltid med att jag gråter, M blir irriterad och allt blir så himla fel. Jag ska vara ärlig: vi lagar nästan aldrig middag längre. Det är jättemycket slarv med glömda måltider, en macka hit, en smoothie dit, lite frukt här och där. Inte fan blir man smalare av det heller. Och min viktångest (som jag haft varje dag sen jag var 10 år) blir inte heller bättre och mitt självförtroende är i botten mer än någonsin känns det som.

Dessutom har jag utvecklat nån slags panikångest i samband med bilkörning vilket inte gör någonting bättre.

Jag har börjat oroa mig för en massa saker, hur det ska gå i framtiden, vad och hur jag ska få för jobb och hur jag ska klara det, hur det ska gå för folk som står mig nära etc etc.

Och mitt i allt detta kaos ska vi hinna med en stor flytt med alla dess komplikationer pga badrumsrenoveringen.

Just nu ser jag mest av allt fram emot när den är över. Att få bo med mormor ett tag. Gå på tjejmiddag hos Elise, fika med Lenita, gå på pärlkurs med Maja, träffa Isabel. Såna där solskenssaker som får molnen att skingras lite på min just nu mörka himmel.