froggen

Jag överlevde julen, det blev "endast" 2 julfiranden och ett släktkalas varvat med jobb emellanåt och alldeles för lite tid till plugg. Det hade verkligen varit välbehövligt med ett riktigt jullov, tur att vi ska få det de andra utbildningsåren!

Snart är det återigen nytt år och jag har knappt hunnit bearbeta att det andra försvunnit. Pratade nyss med M om åren som gått, ingen av oss kan minnas riktigt vad som hänt de senaste 3-4 åren... När man mår dåligt och lever ett  stressigt liv är det som om tiden flyter ihop och man kan inte riktigt urskijla när och var saker hände och en del händelser minns man inte alls... Obehagligt är det, att uppleva sitt eget liv som ett dimmigt töcken och att inte kunna se skillnad mellan drömmar och verklighet...



Bild som jag tog förra nyåret

Tur är det  ändå att jag har mina drömmar, både stora och små. Sådana saker som får mig att orka en dag till. Mina drömmar och mina närstående är i slutändan alltid det viktigaste.