froggen

Fick reda på häromdagen att en gammal högstadieklasskamrat till mig dött i cancer. Hans flickvän har en blogg som handlar om alltihop, jag hade följt den några månader men det kändes ändå overkligt att höra. Hon skriver väldigt bra, öppet och ärligt om allting, om hur de har kämpat och hur illa behandlade de blivit av sjukvården. Man blir verkligen illa berörd av att läsa samtidigt som man än en gång påminns om livets bräcklighet och hur dålig man egentligen är på att uppskatta och ta vara på allt det fina man har. Att vad som helst kan hända vem som helst, när som helst. Självklarheter som i vardagen ofta glöms eller filtreras bort. Den sortens insikter man behöver få lite oftare.

Problemet med oss och våra i-landsproblem är väl egentligen att vi hela tiden blir överösta med den här sortens påminnelser, via Internet, teve, radio och tidningar, så mycket att vi inte klarar av att hantera det. Det är just när man kommer nära, läser en blogg eller hör om någon bekant, som man måste ta det till sig. Då går det inte längre att filtrera bort, hur mycket det undermedvetna än försöker.

Och hur mycket jag än ordbajsar låter det inte bra, men ni förstår säkert vad jag menar. Här är bloggen iaf: www.metrobloggen.se/ungmedcancer